Jag vill ju gärna påstå att jag inte är vidskeplig. Men utropet "TYPISKT!" far ofta genom mitt huvud. Kanske är det samma sak.
Det var alldeles nyss. Jag hade avslutat min frukost och skulle gå genom den raka korridoren tillbaka till mitt andra hem. "Måtte jag bara inte möta alla kolleger under deras språngmarsch från röntgenronden" tänkte jag och tog sats. Tre steg kvar till räddningen och jag ser hur handtaget trycks ner utifrån trapphuset framför mig. "TYPISKT!".
– Gomorron!
– Gomorron!
– Gomorron!
– Hej, hej!
– God dag!
– Gomorron!
– Gomorron!
– Hej!
– Gomorron!
– Gomorron!
– Gomorron!
Kändes inte alls så dumt det där. Ganska trevligt till och med. Sista fredagen som oförlöst!
Försökte mig på en djup bugning för de vitklädda.
Magen var i vägen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar