På mitt enkelrum finns två sängar. I den ena har min familj möjlighet att övernatta. Själv får jag inte välja platsen närmast fönstret. Jag måste ligga precis innanför dörren ifall jag snabbt behöver köras ut från avdelningen till förlossningen eller operationssalen. Till exempel om jag skulle börja blöda igen.
Moderkakan sitter för långt ner och täcker förlossningskanalen. Risken för stor blödning finns där och ökar ju längre tid som går i graviditeten. Eftersom det redan har börjat ”krångla” så stannar jag här för att vara beredd. Jag kommer inte att kunna genomgå en normal, vaginal förlossning, men förhoppningsvis kan man så småningom göra ett kejsarsnitt under lugna former när barnet är tillräckligt moget. Varje dag som går är viktig.
Jag känner att det här kommer att gå bra.
I dörrkarmen intill min säng ses djupa märken där väggfärg och gips stötts bort under åren. Det har varit bråttom förr. Så mycket kvinnohistoria i dessa väggar!
Välkommen nya dag!
Inlägg
Kära min svärdotter bästa ruvhönan! Ligg kvar där su ligger och ruva på din skatt. Försök inte tjata dig hem på permission. det blir lugnast för oss alla.
SvaraRaderaHej Sara!
SvaraRaderaJag fick tips om din blogg av din svärmor Gun. Jag är arbetskamrat med Gun här på Rinman. Vi träffades när Kax fyllde 60 år. Jag har haft förmånen att träffa Märta några fler ggr.
Jag hoppas att allt skall gå bra för dig och din blivande baby. Jag har själv aldrig fött vaginalt men tre snitt har också gått bra.
Jag har precis börjat blogga liksom du så titta gärna in i min blogg: www.lissboden.blogspot.com
Hälsningar Maria Liss-Hassbring
Fick också ett tips av Gun om din blogg. Hoppas allt går bra. Och så hoppas jag att du kan roa dig med länkarna du fick via mail
SvaraRadera