En färgstark kvinna

Idag vill jag uppmärksamma en särskild kvinna. Svärmor Gun.

Min svärmor är inte förtjust i spädbarn. Hundar gillar hon inte heller. De är smutsiga och låter illa. Kan inte föra intelligenta konversationer. När hon för fösta gången höll Märta i sin famn lyste stoltheten i blåsminkade ögon. På 28 år hade hon inte tagit ett spädbarn i sina armar. Senast var den egna dottern. Nu förevigades ögonblicket då den lilla handen vilade i den större med välmanikyrerade, illrosa naglar. Det likfärgade läppstiftet bättrades på. Slösades med, gärna lite utanför. Gun längtade redan tills den lilla skulle bli stor. Tills de kunde sitta på balkongen en ljummen sommarkväll. Måla naglarna och prata. Om livet.

Ingen är så bra på att uppmärksamma släkten som min färgstarka svärmor. Engagemanget är varmt. Stort. Välkomnande. Hon glömmer aldrig en födelsedag. Köper julklappar redan på sommaren. Ger bort presenter när ingen förväntar sig det. Skickar brev, vykort och mejl. Skriver bloggkommentarer nästan varje dag. Organiserar middagar och festligheter. Komponerar fantastiska sånger och tal som andra kanske får äran för. Gärna.

Idag fyller hon 60 år. Det firades igår kväll med stort kalas. Klädkoden var färg och glitter. Någon läste upp talet vi skickat. Det skålades i champagne.

Inom några veckor ska hon hålla ännu ett spädbarn i sina armar. En till som får plats i farmors stora hjärta.

Idag har jag målat tånaglarna lila. Bara för dig.