Det finns en person som har en central roll i vår familj och som ännu inte presenterats på bloggen. Det tog tid. Närmare bestämt nio veckor. Men nu får jag erkänna att jag nog börjar längta efter honom också. Fantomen. Den vandrande vålnaden. Med tio tigrars styrka.
Fantomen är en man i sina bästa år som bär tighta blå trikåer med kalsongerna utanpå. Tillsammans med bland andra Jan Lian och Pappa Goja framför han svängiga, klimatsmarta rocklåtar om djur, natur och återvinning. Och att vi alla bör dra åt samma håll. Den vandrande vålnaden bor sommartid i sin dödskallegrotta på Parken Zoo i Eskilstuna. Djungelbandet turnerar annars landet runt med sin föreställning för barn och vuxna.
Märtas farföräldrar bor precis intill Parken Zoo. Farfar och Märta är frekventa besökare. Sedan de stötte på Fantomen förra sommaren är sig ingenting likt. Så fort vi kommer hem från arbeten och dagmamma är skivan igång. De svängiga låtarna på hög volym. Sortera mera. Prinskorv, prinskorv. Vi kan texterna utan och innan. Rörelserna med. Märtas dagmamma blev glad när ett barn äntligen ville leka med den gamla plastfiguren som legat bortglömd under många år. Nu har Märta sin egen Fantomen. En superhjälteidol.
Det finns stunder när Märta bestämmer sig för att hon inte gillar alla personer. Då älskar hon inte pappa. Inte mamma. Inte sina kompisar. Då älskar hon bara farfar. Och Fantomen.
Inlägg
Hälsningar från Fantomens egen stad där det är så blåskallt att han nog ruvar i sin grottas värme i Parken Zoo, precis som du Sara ruvar i din sjukhussäng. Det som man dock har kunnat lyssna på idag istället för "Prinskorv, prinskorv, så hälsar vi här" är Verdis Requiem i stadens storkyrka med fyra solister, flera körer och stor orkster. När Dies irae (Vredens dag) brakar loss så skakar hela kyrkan och själen bävar. I dessa roffa-åt-sig-mentalitetens dagar med bonusar och hållar varandra om ryggen borde fler lyssna till textraderna i requimet. Även Fantomen bävar nog inför dessa allvarstyngande och påträngande rader.
SvaraRadera