Fredagsblues

Vad är det med fredagar? Egentligen. Jag väcktes för tidigt efter en usel natts sömn av en intensiv kramp i vänster piriformismuskel. Dubbla madrasser hjälper inte. Prinsessan på ärten. Anar jag att personalen svävar fram som på lätta moln? Att det är något särskilt skimmer kring deras ansikten? Är leendena inte extra bländande idag? Som om det vore något speciellt. Ja visst ja, fredag!

De ser mitt mulna uttryck. Min personlighetsförändring. Försöker muntra upp:
– Det är i alla fall fredag!
Tack för den. Som om det vore någon skillnad! På avdelningen. Alla jag känner går hem till sina familjer för lite extra mys. Om de skottar ut patienterna snabbt hinner de säkert gå hem lite tidigare också. Den välsignade flexen.

Känner jag ännu för stor samhörighet med personalen? Är jag kanske för frisk för att vara inneliggande?

Den här helgen skulle vi ha åkt iväg på festligheter. Sedan vidare till en veckas vårvinter i fjällen. Gnistrande nysnö och värmande sol. Det är verkligen SYND om mig! Dessutom blev Märta magsjuk igår kväll. Får inte träffa dem på flera dagar. Ingen helgpermission. På middagsmenyn det enda jag inte kan äta: Janssons frestelse. Håller jag inte på att få en finne i pannan också? Säkert snöar det idag igen. Och rundstickan jag internetshoppade var för kort.

Jävla fredagsblues.

(Klicka på den suddiga bilden om du inte heller vill hålla tillbaka ett leende. Trots allt.)