

...kan man låtsas att allting är som vanligt.
I januari 2009 fick jag diagnosen placenta previa, eller föreliggande moderkaka. Vid drygt 25 graviditetsveckor blev jag inlagd på den klinik där jag till vardags arbetar. Här skrev jag av mig om tankar under vårdtiden, som kom att bli lång. Bloggen avslutades i samband med vår andra dotters födelse. Kanske återuppstår den i en annan form en dag. Läs och kommentera gärna!
Hej!
SvaraRaderaIdag skulle jag också vilja kura under ett paraply. Eller allra helst vilja krypa in i en mjuk sovsäck och strunta i allt. Snöfallet har förvandlats till blask. Det är 2½ dag jkvar till helgen. Eleverna är håglösa och splittrade, pillrar på sina mobiltelefoner, nyper varandra, stör varandra och gör allt utom det som det ska. Jag har varit som en lejontämjare hela förmiddagen - bara piskan fattas och skulle behövas. Den stora ledan har drabbat mig - jag står inte ut med mina monster (=killar) idag! All min skådespelartalang får uppbådas till att ha ett glatt tålmodigt leende och inte släppa fram mitt inre raseri.
Nu är det lunchtid och det är tillfälligt tyst i korridoren. Jag försöker samla kraft och energi för att möta eftermiddagens kaos.
Ge mig ett paraply att kura under!
Underbart! Jag önskar mig ett sådant paraply i födelsedagspresent! Kram kram K
SvaraRaderaVad ni är mysiga under ert paraply i hemsoffan!
SvaraRaderaOch vad trevligt det är med den nya punkten "kolla blogg" i mina dygnsrutiner...
Ibland kommer den punkten inte förrän så här sent (efter filmstudion)men ibland kan den också ligga tidigare, redan efter jobbet och snabba hundrastningen.
Jag kommer verkligen att känna ett tomrum den dag inget nytt inlägg finns vid inloggning !!
Hoppas att du som författarinna också kommer att fortsätta med dina varierade inlägg (som växlar mellan nagellack på tårna och världssvält,det är inspirerande läsning!)
- även när du slutat ruva och övergått till rollen som kycklingmamma!!